Buffel på våg

Idag vågade jag väga mig och det var faktiskt inte alls så farligt som jag trodde. Faktum är att jag bara har gått upp 0,9 och det är ju faktiskt nästan nada! Jag var helt säker på att jag gått upp alla kilon jag lyckades tappa i somras, plus lite till. Sådär ja!

käckt

Imorgon börjar jag och en kamrat att träna igen. Det är troligtvis inte många som tror att jag faktiskt har varit träningsnarkoman tidigare i livet, men så är det faktiskt. Det fanns en tid i mitt liv då jag med lätthet kunde springa en mil och ändå inte vara helt slutkörd. Genom åren har jag tränat ganska många olika saker, men i huvudsak löpning, spinning och styrketräning. De senaste 3 åren har jag knappt lyft en pinal, så nu är det verkligen från början. Det ska bli festligt att komma igång igen, och det bästa är att det är fasta tider: måndagar och torsdagar kl.19 står det intensivgympa på agendan. Jag ser verkligen fram emot det här! Oavsett om jag går ner eller ej så är det alltid bra att röra på sig, och jag vet att jag mår bäst när jag tränar. Det är bara det att allt sånt blir så jädrans mycket jobbigare när man har typ 40kg rent fett runt midjan. Men det är ingen ursäkt, viljan sitter inte i midjemåttet är min teori. Käckt.

Vågen väntar vi ett tag till med. Jag orkar inte det ännu, fast jag borde. Måttbandet åker däremot fram på måndag!

Skäms på sig.

Vet ni vad, det här går käpprätt åt helvete. Efter att ha skött mig hela sommaren så ballade jag ur fullkomligt när ekonomin blev ostadig. Och när den blev bättre så käkade jag mat som jag inte haft råd att unna mig på evigheter. Och mackor. Mycket mackor med pålägg. Så nu vet ni hur det står till. Jag har inte vågat väga mig sedan sist jag dokumenterade här och jag är nog inte redo för det ännu, eftersom jag misstänker ett REJÄLT plus. Förstår inte varför jag gör såhär, men nu måste jag faktiskt rycka tag i mig själv. Jag har blivit lite bättre senaste 2 veckorna, men inte tillräckligt. På måndag så börjar jag i alla fall träna med en kamrat. Så får det bli, japp!